Lilla Delsjön

I onsdags var vi på äventyr med jobbet, vi åkte till Lilla Delsjön och till ett fik de har där, minns inte ens namnet. Men det var en varm och solig dag och en lååång busstur ut till landet och en bit att promenera. När vi väl var framme fikade vi och gick ner till sjön där jag doppade hundarna så de skulle få lite svalka. Samba hittade något äckligt att rulla sig i så jag fick tvaga henne i vattnet och Alice envisades med att hoppa upp på bordet medans alla satt runt bordet. Suck inte en lugn picknick med dessa vovvar. Nåja det var soligt och skönt och på vägen hem stannade jag i stan och tog en mjukglass, lämnade av Alice och sen åkte vi hem. Samba slocknade direkt i sätet bredvid mig. Fick dock inga bra hundbilder. Tjingeling.

Grillning på Kyrkogårdsberget

I tisdags kväll efter Röda Sten utflykten tog vi vårt pick och pack och gick upp på Kyrkogårdsberget och skulle grilla. Men på vägen stötte vi på ett litet hinder...nämligen två nakna personer mitt uppe i en sexakt. Hundarna sprang fram och tillbaka och de stackarna rodnade så nästan en tomat kan klassas som blek och drog på sig kläderna snabbt som blixten. Vårat gäng fortsatte sedan förbi skrattandes och satte oss en klippa bort i full fart att påbörja grillningen. Där uppe på berget kunde vi släppa vovvarna lösa och de busade och röjde runt rejält mellan varven som de försökte sno våran mat. Den som lyckades bäst i sina försök var Alice som dök ner i salladsskålen och slaskade i sig fetaost vid flera tillfällen till allas förtret. Efter ett tag började solen gå ner, väldigt vacker utsikt hade vi.

Efter soldnedgången kurad vi ihop oss under filtar åt grillad korv och fick sällskap av de små lurviga som gosade nära oss gärna under filtarna.

Och såhär trötta var mina små töser efter dagens slut.

Over and out.

Röda Sten med hundgänget

I tisdags var vi ett gäng glada hundmänniskor från området där jag bor som tog oss ner till Röda Sten i Göteborg. Lite bortanför finns det två små stränder varav den ena är avsides så hundarna kunde springa lösa och busa järnet. Hundarna som var med var Samba och Alice naturligtvis och Buffy en Tysk spets, Spike, en blandning av Berner senner och Flatcoat retriever och Samojeden Timo. Ett härligt och busigt gäng. Timo är yngst, endast 8 månader och Spike är äldst som är 3 år.

Alice som egentligen är en riktig badkruka skuttade överlyckligt ut i det kalla havsvattnet i sällskap av de andra hundarna. T.o.m. Samba den lilla prinsessan vågade sig ut i vattnet upp till bröstkorgen, sen pep hon iväg och gömde sig i ett hörn av sandstranden för att slippa bli ikullsprungen av alla de andra hundarna. Inte lätt att vara minst. Inte konstigt dock då Spike som väger ca 60 kg for runt som ett ångvält och var bunden av en lina som alla fastnade i och jag fick stora blåmärken av. Och den som tror att man ska få en lugn picknick i sällskap av dessa vovvar tror fel, det ruskades vatten, sand och det sprangs över en på en och under en....det var livat med andra ord. En härlig dag i solen. Här kommer lite bilder.

Fullt ös.

Bus.

Baddags.

Buffy och Spike.

Samba håller sig undan de stora hundarna.

Alice hittar på hyss.

Samba solar, Spike busar.

Alice badar frivilligt, wow!

Buffy, Alice, Timo och Samba.

Soldyrkaren.

Bus i vattnet.

Hit med godsakerna annars ruskar vi vatten på dig och en massa sand.

Lilla magen

Samba har sedan hon började löpa för andra gången haft problem med lilla magen som inte fungerar som den ska. Men nu har jag bytt från Royal Canin mini adult foder till Royal Canin mini sensible och voila...lilla magen hennes mår redan mycket bättre efter knappt en vecka. Men jag får vara noga med vad jag ger henne för godis, Frolic går bra men annat är det värre med. Blir till att hålla sig till det hon tolererar i framtiden, känns trist att ge samma godis hela tiden men mår hon bra av det så får det bli så. Och så är det ju en söt liten dvärgpinscher på Royal Canin förpackningen :o) Mums fillibaba säger Samba.

Sjöbergen

Idag var vi på utflykt med jobbet till Sjöbergen. Varmt var det 26 grader, redan sommar och soligt. Vi gick först förbi några kolonilotter och fick se en tupp och en massa hundar. När vi gick in i skogen kom vi till ett par klippor med utsikt mot havet där vi fikade. Vovvarna fick springa fritt en stund, men när Alice försökte stjäla bullar i vanlig ordning fick i alla fall hon gå i koppel igen. Båda vovvarna la sig i skugga och Alice låg och rullade och gottade sig i ljungbuskar och båda myste för fullt. På tillbakavägen gick vi under Älvsborgsbron och det var en mäktig känsla. Här kommer lite bilder.

Samba vilar i min skugga.

Alice spanar in mellan träden.

Alice rullar sig bland ljungen och tar skydd av skuggan.

Samba softar.

Samba spanar ut över havet.

Finns det nåt spännande i buskarna tro?

Linslus.

Varmt.

Härlig utsikt.

Min lilla tös.

Kräsen vovve

Ibland kan jag inte göra annat än skaka på huvudet åt min lilla vovveflicka med alla upptåg hon hittar på. Igår satte jag fram hennes vanliga foder, Royal Canin, ett foder som veterinärerna sagt är ett bra foder och hon ville inget ha. Hon nosade en stund och sen fnös hon och gick därifrån. Jaha ja detta är ju inte första gången det händer. Ofta vägrar hon äta sin mat och blir sen så hungrig att hon vräker i sig maten vid nästa måltid. Men denna gången tänkte jag att jag skulle testa nåt nytt. Så jag rotade fram ett paket med vanligt hundfoder från mataffären, märket är Doggy, och strödde över några kulor över hennes vanliga foder. Och ja....hon dök på maten och slukade alltihop i ett nafs den lilla snaskråttan! Ja jag antar att vovvar kan bli uttråkade av att äta samma mat dag in och dag ut precis som vi människor.

Social söndag

Igår var vi hos en väninna och hennes lilla blandras Gizmo. Vi hade en mysig heldag med fika, städande, tränande, promenad med vovvarna i solen och till slut en jättegod middag. Det roliga är Sambas reaktion när vi träffar min väninna och Gizmo. Samba blir så hysteriskt glad att hon studsar fram och tillbaka och vet inte vem hon ska hälsa på först och om vartannat skäller, piper, sjunger och väser hon i extas. Nu är det ju så att ibland brukar hon vara hos min väninna när jag går och tränar eller gör ärenden så Samba vet aldrig riktigt om matte ska vara kvar. Så samtidigt som hon desperat vill gosa med min väninna så kommer hon som ett skott tillbaka till mig för att försäkra sig om att jag finns kvar. Det kan ta över en timme och ibland mer innan hon slappnar av och umgås normalt. Lilla hjärtat hon är för söt.

När vi väl var ute så ska hon absolut gå bredvid Gizmo och när vi kastar pinne så vet hon definitivt att det är han som bestämmer då han är 7 år och väldigt dominant. Men igår så vågade hon ändå kaxa upp sig mot mr Gizmo när de jagade efter pinne och hon fräste till ordentligt några gånger när han gruffade om att pinnen var hans. Och ibland lyckades hon få pinnen och blev jäättestolt och kutade runt med den som värsta retstickan. Klantig som jag är så glömde jag kameran inne men här är några gamla bilder på hur de två ser ut tillsammans i alla fall.

Gizmo är en blandning av tre raser; papillon 50 %, lhasa apso 25 % och  25 % tibetansk spaniel. Och han och Samba är en flock enligt dem själva i alla fall. Gizmo blir lite mer vaktig när Samba är med och de två är riktigt söta ihop.

Ensamhetsträning och inkallning

Yes, yes, yes!!!!!!!!!! Igår efter en lång dag med mycket aktiviteter lämnade jag Samba hemma själv i hela 40 minuter OCH INTE ETT PIP!!!!!!!!!!!!! Detta även trots att antiskallhalsbandet inte funkar även om jag satte på henne det. Fick nya batterier och det funkar ändå inte, jädra skräp som kostade 1000 spänn!!!! Men med tanke på att det går så bra för Samba kanske den har gjort sitt jobb och inte behövs mer. Man kan ju alltid hoppas. Ska testa 50 min till en timme nästa gång.


Har också börjat träna inkallning med hundvisselpipa, något jag jobbat mycket med Alice förut, men det har runnit ut i sanden. Tänkte att det kunde vara ett enkelt sätt att kalla in dem båda två samtidigt på. Så jag har tränat med Samba och Alice gemensamt, de får busa och jag blåser och de får godis när de kommer till mig om och om igen. Allt gick galant till igår em då Alice fick syn på en katt.....Hon tittade först på mig och sen pep hon iväg som en skållad råtta efter katten!!!! Jag blåste i visselpipan och Samba som också sett katten kom direkt men inte Alice. Så jag fick koppla Samba och jaga efter Alice som verkligen hade bestämt sig för att rymma och inte ens kom till mig när jag var nära henne. Mitt i stressen glömde jag också ge henne rätt inkallningskommando som hennes ägare använder utan försökte med visselpipan och kom hit. Just därför vore det så bra att få visselpipan att funka då hennes ägare och jag inte har riktigt samma kommandon. Suck....ja svårigheterna med inkallning av Alice har ju i alla fall gett mig blodad tand och en rejäl skopa motivationen att träna jättehårt med Samba och det har i alla fall gett resultat. Ibland sticker hon om hon ser någon annan hund men oftast kommer hon när jag lockar på henne. Men det är ju en pågående process, man får aldrig sluta träna inkallning har jag insett. Det är så otroligt viktigt att känna att man kan lita på att ens hund kommer på inkallning. Så jag får träna mera, mera och åter mera med både Samba själv och med Samba och Alice tillsammans.

En tur i Ruddalen i solen

Idag gick vi en tur i det sköna vädret med en granne och hennes tyska spets Buffy. De fick springa lösa i skogen och hade jätteskoj. Alice fick tokspel som vanligt och hittade ett halvt träd hon kutade runt med och nästan fällde en av oss. Bus, bus och åter bus. Härligt var det.

LYCKA!

Äntligen, äntligen, äntligen!!!!! Ensamhetsträningen med Samba har varit långvarig, svår och full av bakslag. Det gick så långt att jag var tvungen att köpa ett antiskallhalsband till henne eftersom hon skällde och ylade hela tiden jag var borta och jag bor i lägenhet, dvs jag kan bli vräkt för mindre. Det är ett snällt halsband som sprutar en dusch citronspray under hakan på henne om hon skäller eller ylar. Det är bra för då kan jag indirekt bryta beteendet innan det eskalerar fastän jag inte själv är närvarande. Så jag har ensamhetstränat henne några veckor med halsbandet och nu tror jag batteriet dött då den inte funkar längre, men jag var tvungen att gå och handla. Så jag satte på henne halsbandet ändå så hon känner doften av sprayen så hoppades jag att det skulle räcka för att hålla henne tyst, och dels att hon nu kan ha lärt sig att vara tyst eftersom som vi tränat så hårt. Och jag kom hem, spelade upp halvtimmen jag var borta på webkameran, OCH DET VAR KNÄPPTYST!!!!!! LYCKA!!!!!!!!!!!!! Åååhhhh vad skööööööööööööönt!!!!!!!!!!!!! Älskade lilla hjärtat la sig och sov istället för att bli alldeles uppjagad och av separationsångest och skälla och yla för att jag var borta. ÄNTLIGEN!!!!!!

En tur i Ruddalen för någon vecka sedan i solskenet.