2:a inofficiella utställningen

Vår andra inofficiella utställning som gick av stapeln i Slöinge, på Schäferhundsklubben Halmstad den 8 dec i år gick inte riktigt lika bra som den första. Jag tycker de bedömde henne väldigt olika. Men jag antar att det är så det är.

Hon fick i alla fall 1:a plats då hon var enda tiken i sin klass.

Bedömningen blev: Ett huvud som kunde vara mer utfyllt i nospartiet. Bra pigment. Bra öron. Bra hals. Bra rygg. Ordinärt vinklad. Går med höga frambensrörelser. Bra päls. Visas väl.

Vi missade tyvärr anmälningstiden till My Dog 2013 men jag kände att det inte gjorde så mycket. Det blir lite mindre press att ställa henne officiellt för första gången på en nationell utställning istället för på My Dog. Men men nu är vi på g i alla fall.

Hund/tjejmiddag

Igår kväll hade vi en tjejmiddag med hundgänget dvs både mina och Sambas vänner. God mat och trevligt sällskap som höll låda till kl 04 på morgonen. Hundarna busade ända fram till tidig morgon sedan låg de utslagna på golvet, i knät, på kuddar och på golvet. Både jag och Samba är lite trötta idag och tar oss en vilodag. Lite bilder nedan.

Längst bak; Karin, Sara, jag och fram; Linda, Annelie och så Maria bakom kameran.

Bonnie, Buffy, Harry, Doris och Samba gömmer sig bakom Buffy. 

Idag fick Samba vara hemma hos sin polare Lina, en dvärgpinscher/chihuahua, black and tan. De hade jättekul när jag var iväg o tog prover.

Sedan bar det av till havet, Stora Amundön tillsammans med Ulle och killarna Laban, Nemo och Ollie. Fick lite härliga bilder.

 Hela truppen samlad.

 Nemo, Sambas bror.

 Laban, Ollie, Nemo o Samba.

Vår första utställning!

Partille BK:s inofficiella utställning 2012.09.22. blev både min och Sambas första utställning och det gick sååå braaa! Samba kom på andra plats av tre tikar och hon fick hederspris för att hon var "extra fin"! Såååå roligt att det gick så bra på allra första försöket!

Men vi tar det från början; Jag fick släpa mig ur sängen kl 05:00, vilket innebär att bara en tiondel av min hjärna var vaken när vi skulle bege oss vid 06:15. Samba var inte heller särskilt imponerad av att dras ut i regn, blåst och kyla kl sex på morgonen vilket hon tydligt visad genom att pipa och tvärstanna och vägra gå med jämna mellanrum. Ja en surare Samba har jag nog aldrig skådat *skrattar*. Väl på bussen inser jag att glömt bland det viktigaste av allt, nämligen hundgodiset!! Hur ska detta gå, tänkte jag förtvivlat och funderade allvarligt på att köpa en varmkorv på vägen som jag skulle kunna bryta i små bitar. Men det hann jag inte utan fick med is i magen lita på att de skulle sälja godis på utställningen, vilket borde vara självklart. När vi väl var framme fungerade nog min morgontrötta hjärna endast på ca 5 % nivå för jag glömde stolen jag haft med mig att sitta på på utställningen kvar på bussen. Suck. Men vi kom fram och var nog de första deltagande på plats, veterinärbesiktningen gick smärtfritt och jag lyckades få tag på hundgodis i Sambas storlek.

Vi började med att gå runt lite runt området, fika lite, Samba pep och tvärnitade med jämna mellanrum men till slut började det närma sig så vi ställde oss vid vår ring och tittade på fina berner senner som gick först. Med lite pauser tränade jag Samba att stå och gå i utställningskopplet som hon gärna försökte slingra sig ur. Massor med godis övertygade henne om att utställningskopplet faktiskt inte var så farligt och hon var duktig på att stå på kommando.

När det väl var vår tur runt 10-11 snåret så var det jag och Samba och en till hund från Tinniwinnies kennel och en tredje hund. Vi fick gå runt i ringen i mitten och Samba traskade på bra med lite övertalning av godis i handen framför henne. När vi väl stannade ville hon helst leta godis på backen som någon annan förmodligen tappat så jag fick pocka riktigt ordentligt på hennes uppmärksamhet. Väl uppe på bordet stod hon still och lät sig undersökas av domaren utan problem. Vi fick sen gå en trekant och Samba gick på bra och ställde upp sig fint med lite hjälp inför domaren. Sen fick vi stå vid sidan av ringen en stund och kallades sen in igen för en runda runt i ringen och lite bedömning av domaren. Det hela avslutades med ett andrapris och HP vilket jag blev jätteglad för. Efter en stund fick vi bedömningen som domaren gjort som löd:

Mycket god typ och helhet, feminin tik, bra stort finskuret huvud, bra bett och pigg mentalitet, mörka ögon, ostabil rygg, bra front och bröstkorg, välvinklad bak, snygg päls, rör sig väl men lite trippigt, utmärkt temperament.

Trippigheten kunde man tydligen råda bot på genom att gå fortare i ringen med hunden berättade en kvinna och sekretariatet för mig, vilket kan vara bra att veta till nästa gång. Vi gick dock inte vidare till finalen men jag var så nöjd över att Samba klarade av alla momenten och fick bra resultat så vi tog oss en runda runt bland försäljarna och sedan begav vi oss hemåt.

När vi väl kom hem hann jag bara berätta på fejjan vad resultatet blev sen kraschade vi båda två och sov gott i 3 timmar. Det var behövligt.

Summan av dagen var att det var inte så farligt som jag trodde och att Samba ändå lärt sig nånting av all utställningsträning jag gjort med henne. Det här kan vi ju faktiskt göra om även på en officiell utställning.

                                                           Hederspriset.

Sommarkollage

Marholmen

Syster yster och Samba på Marholmen.

Askimsbadet syns från Marholmen.

Askims camping med utsikt mot Askimsbadet.

Samba spanar ut över havet.

Askimsviken.

Stranden vid Röda Sten.

Stranden är svårtillgänglig så vi fick vara ifred och hundarna kunde gå lösa.

Lilla Doris tar skydd i skuggan.

Samba solar som en riktig champion.

Delsjön, vi gick längst ut på en halvö där det är lite lugnare.

Man ser Delsjöstranden långt bort i fjärran.

Vattnet var skönt svalkande.

Samba tog skydd av skuggan när det blev för varmt i solen.

Himlen var klarblå.

Samba svalkar sig.

Och emellanåt solade hon.

Hon är en riktig liten badkruka och hon tyckte det var läskigt när matte badade.

Man såg ju bara huvudet på dig matte, klart man blir nervös.

Ensamhetsträning

Det har äntligen lossnat för Samba och ensamhetsträningen går jättebra! Vi har kommit upp till nästan  två timmar och har nu börjat växla mellan korta och långa lämningar och Samba är hur cool som helst. Hon har antiskallhalsbandet på sig men hon har de senaste två månaderna inte gjort något för att det ska gå igång. Det är nästan som om halsbandet ger henne en signal om att nu ska hon vara själv en stund och att hon ska ta det lugnt. För hon ligger mestadels på sin bädd i sovrummet och är tyst.

Beroende på ork så ensamhetstränar jag henne nu några gånger per vecka. Vilken skillnad från att inte kunna ens gå ut med soporna utan att hon skällde de första månaderna hon var hos mig. Jag har lärt mig att tålamod kan göra underverk för en stressad liten vovve, för det var hon verkligen i början. Det känns som om det är först nu ca 10 månader efter att hon kom till mig som hon verkligen förstår att detta är hennes hem och att jag inte ska lämna bort henne. Flyttandet fram och tillbaka som valp har satt sina spår och hon var väldigt otrygg första halvåret hos mig. Jag tror det kan vara därför hon nu också bättre klarar att vara ensam, för hon har fått tillbaka grundtryggheten. Så nu är det bara att jobba på så klarar hon snart 4 timmar alldeles galant!

Tredje löpet

Jaha nu verkar det som lillfia har påbörjat sitt tredje löp nu i veckan. Så hon kommer löpa 3 ggr per år trots allt, för det är bara 4 månader sedan hon avslutade sitt andra löp. Stackars liten, det blir mycket hormonsvängningar på ett år.

Samba modellar.

Har äntligen hittat fina grejer till Samba som är i rosa. Jag har nästan lidit av rosafobi tidigare, men nu nästan ett år efter Samba kom till mig har jag äntligen hittat rätt. Först ser man Samba i hennes nya skonsamma Limexsele och sedan det ärtiga tikskyddet.

Redo.

Inte nu, jag äter ju....

Det är nåt spännande där borta jue...

¨

Ok duger det såhär?

Fan vad mycket rosa det blev idag morsan....

Puh.

Alice försöker få ut godis ur en stor petflaska....hon har en intressant teknik.

Gos & bus

Cykelpremiär

Idag tog jag första ordentliga cykelturen med Samba i cykelkorgen. Och till min stora förvåning blev det en riktig succé. Samba satt och såg jättenöjd ut och tittade sig omkring när jag cyklade på. Jag var rädd att hon skulle hoppa ur cykelkorgen i farten men det hade hon inte en tanke på såg det ut som. Vi cyklade till en väninna och fick jättegod mat och en citronkaka och Samba fick lite fart på gamla Gizmo, de pussades, busade och sprang om vartannat, jättegulligt. När vi skulle åka hem blev Samba jätteexalterad och ville själv komma upp i cykelkorgen. Så det blev en riktig hit och Samba är en tjej som gillar fart och fläkt.

Stormtrivs.

Hovåsbadet

Idag hade jag tänkt mig en städdag men när solen sken så intensivt var det bara att tänka om, så vi tog oss en tur till Hovåsbadet jag Samba och Alice. Det var en liten bit att gå från hållplatsen men det var väldigt mysigt när vi väl kom fram. Först badade vi tassarna lite, Samba var motvillig till en början men sen tassade hon modigt i vattnet. Sen gjorde jag misstaget att placera mig mitt i sanden, inte en hit med två blöta och busiga vovvar. Samba tyckte också hon skulle vakta hela stranden när vi satt där så vi flyttade på oss till gräset en bit bort där det inte sprang folk bakom oss hela tiden. Samba blev lite lugnare men vaktade fortfarande en del. Men det var mysigt att äta glass i solen, badandet jag såg fram emot gick ju inte med två hundar som inte är så förtjusta i vatten. Men vi badade tassarna ett par gånger till och sista gången tog Samba en slurk av havsvattnet och började kräkas helt hysteriskt i 20 min. Jag blev helt ifrån mig och ringde Blå Stjärnans svindyra jourtelefon som kostar 20 kr per min utöver vanlig samtalstaxa. De trodde dock bara det var saltvattnet hon svalt och att jag skulle hålla koll på henne. Hon slutade kräkas efter en stunds gräsätande så vi gick sakta tillbaka till busshållsplatsen. Jaja det blev i alla fall en stund i solen och i vattnet och lite nya marker att nosa på för vovvarna.

Dp-race 2012

Dvärgpinscher-race 2012 gick av stapeln igår på Falkenbergs Brukshundsklubb där det samlades runt 40 dvärgpinschrar och massor med folk. Dp-race är alltså en tävling där hundarna sätts vid startlinjen, en person håller i hunden, ägaren går till mållinjen 100 m bort (vuxna)/50 m bort (valpar) och kallar in sin hund på alla sätt man kan komma på. Då ska hunden springa så fort den bara kan till sin ägare på mållinjen.  Snabbast hund vinner, uppdelat på hanhundar, tikar, valpar och veteraner.

Jag och Samba åkte med Ulle & Micke och deras tre små pinnar Laban, Nemo och Ollie och när vi kom fram blev vi glatt överraskade över vilken fantastisk brukshundsklubbgård det var. Det fanns en stor plan med alla agilityhinder som finns, två inhängnade rastgårdar fullt med träd, blåbärsris, naturagilityhinder och gravplatser för husdjur. Lite längre bort fanns en jättestor plan flera gånger en fotbollsplan där hundarnas lopp hölls och flera klubbstugor. Vi började med att rasta vovvarna där de kunde springa lösa i hundrastgårdarna och vi testade lite agilityhinder, Samba som inte provat så mycket klarade flera svåra hinder utan större problem och hon tyckte det var riktigt roligt också. Men plankan som tippar över och dunsar ner när hunden går på den tyckte hon var lite läskig.

Allteftersom droppade det in fler tävlande och vi började med att äta god mat som det bjöds på. Efter det var det dags för hundarna att springa. Vi fick vänta en stund på våran tur då hanhundarna började tävla och jag filmade Ollie, Nemo och Laban när de sprang. Av någon anledningen stod det en fotograf vid sidan av banan som flera hundar vek av och sprang till först. Mitt i all väntan fick Samba också träffa sin pappa Eros från Exigors kennel, en jättefin hanhund. Nemo fick sig nästan en likadan uppläxning av pappa Eros som Samba fick av mamma Amie på Tinniwinnies kennel. Så nog känner de igen sin avkomma det tror jag. Sen var det dags för Samba att springa och Ulle fick filma oss. När jag gick iväg till mållinjen skrek Samba hysteriskt efter mig mammig som hon är men ändå tog hon en omväg förbi fotografen innan hon sprang till mig haha. Vid mållinjen fick hon en hel grillkorv som belöning som hon glupskt glufsade i sig.

Efteråt blev det kaffe och kakbuffé, jättegott. Samba var med både när vi åt maten och kakbuffen och hon var jättelugn och jätteduktig hela dagen, lite vaktskäll till en början bara. Hon började inte bråka med någon hund utan hon flörtade lite med de snygga pojkarna istället och busade lite med valparna som var 10 veckor gamla. Lilla hjärtat.

Sedan var det dags för prisutdelningen, alla fick pris men de snabbaste fick plakett och finaste priserna. Samba hamnade på 9:e plats av 13 hundar, jag tyckte hon var duktig min lilla tös.

Efter prisutdelningen tog vi en runda till i hundrastgården sedan bar det av hemåt, trötta och nöjda med dagen.

Ett stort tack till de som anordnade dp-racet och till Ulle och Micke för skjutsen.

Samba chillar i gräset.

Samba, Ollie, Nemo och Laban.

Samba och kullbrorsan Nemo.

Samba i blå sele, Ollie i ljusblå sele, Nemo i beige sele och Laban den bruna hunden.

Sambas race, hon sprang på 12,1 sek.

Besök på Tinniwinnies Kennel

Förrförra helgen var vi på besök på Tinniwinnies Kennel där Samba kommer ifrån. Vi bilade dit upp med Ulle & Micke och deras tre små pinnar Laban, Nemo och Ollie. Väl framme var en annan uppfödare där med sin partner och sina hundar så totalt var vi 29 hundar och 7 personer. Kenneln hade nämligen 10 söta små valpar på 6 veckor. 5 st dvärgpinschervalpar och 5 st borzoivalpar. De små dpvalparna var inte större än en hand och livliga småttingar medans borzoivalparna redan var större än de vuxna dvärgpinschrarna och mer loja och lugna till sättet. Otroligt söta och goa allihopa.

Det var väldigt mysigt att umgås och vi åt gott och busade med hundarna och valparna. Vi fick sova över hos Elisabeth och Christian som äger kenneln i deras fantastiska hus som är väldigt gammalt och liknar en herrgård. Jag och Samba fick sova i ett eget jättestort rum som var ungefär lika stort som mitt eget vardagsrum. Jag som brukar ha svårt att sova borta slappnade av utan problem med Samba tätt intill under täcket. Samba kände igen sig och sprang iväg på egna äventyr ibland och gosade med både Elisabeth och Christian, något hon bara gör med människor hon tycker väldigt mycket om. Hon var också väldigt lugn till min förvåning, hon skällde inte alls så mycket som jag förväntat mig och när kvällen kom gick hon och la sig under en filt och somnade trots alla hundar och människor runt omkring.

På söndagen bakade Elisabeth en jättegod kladdkaka som vi festade på och sedan gick vi ut en sväng på ängen som är inhängnad bakom deras hus, stort som flera fotbollsplaner. Och där hittade alla hundarna ett perfekt ställe att rulla sig på, nämligen på en död mus, uuuäääähhhh!!!!!!! Samba luktade päck så det blev en dusch när vi kom hem på kvällen.

Något som var skönt var att Sambas brorsa Nemo lugnat ner sig och försökte inte rida på Samba som han gjort tidigare, så det blev lite mer avslappnat för alla. Däremot kände mamma Amie igen Samba och satte henne på plats det första hon gjorde när hon såg Samba. Så Samba var lugn som en filbunke resten av helgen haha.

Ett stort tack till Elisabeth Gyllenswärd och Christian Lagerek på Tinniwinnies kennel för deras gästvänlighet.

Tinniwinnies Kennel

En borzoi och en massa pinnar.

En liten borzoivalp på 6 veckor.

En liten dvärgpinschervalp på 6 veckor.

Samba busar med de små.

Samba busar med valparna.

Utsikt från altanen.

Bus, bus, bus.

Små rumporna, små rumporna....

Samba spanar.

Inhängnad hage bakom huset.

Alla busar hej vilt.

Man ser huset från hagen.

Bus och ännu mera bus.